Paperwing starship
Skrattar rätt ut och känner mig som en formbytlig fuck-up.
Jag har hittat världens bästa film.
1967.
Vad får man om man tar en del stenad Peter Fonda och en del stencool Dennis Hopper, vispar stabbigt tillsammans med tre delar färgglad folie, femtiotusen delar strobelight och ett knippe fula psykedeliska effekter, adderar huvklädda spökryttare, en tjej som dansar inuti en tvättmaskin och nakna människor som springer på en äng, garnerar med lustiga huset och rockmusik, samt filmar detta i 16 mm?!
Det här skräpet!
Tillåt mig att flina som ett pucko och gäspa stort.
Filmens handling är en mycket enkel och oavsiktligt komisk historia. Peter Fonda vill få ett nytt perspektiv på tillvaron efter att ha blivit bedragen av sin flickvän. Han bestämmer sig för att prova Lucy in the Sky with Diamonds tillsammans med en vän, och resten av filmen består liksom av det som händer inuti hans hjärna efter det att han svalt pillret. I stort påminner filmen om en vän som återberättar en väldigt lång och detaljerad, konstig dröm. Inget har något samband eller särskilt djupare mening. Sex är kul och kommersialism är dåligt. Allt är bara så jävla underbart.
En gång lekte Willy Wonkas chokladfabrik mamma-pappa-barn med Salvador Dalis smältande klockor, sällskapade av hemtillverkade kartongkulisser och radvis med plastpärlor. Till följd av experimentet exploderade logik och proportion för att dala ut i en ljuvlig hypnos, sirapskladd, saltdroppar, och ur den kemiska föreningen steg årtusendets perfektion; Paperwing Starship, du och jag. (Men det är en annan historia...)
Det som är ännu roligare än själva trippen är det statligt utfärdade nykterhetsmeddelandet som visas innan själva filmen går igång. En monoton tröttröst försöker till en diskbrun bakgrund banka i oss att vad vi kommer att få se är sjukt och fel; att vi skulle bara veta. Sedan matas man med den här freakshowen och tänker på saken...
Det här är mitt sovrum. Det är ett faktum: Alla måste se det här klippet. Tryck här!
Jag har tillverkat en spellista, möjligtvis under inflytande av den baklängestalande vita natten. Om någon undrar varför du rotar, säg att den mytiska tusenfotingen skickade dig! Klicka här!
Alltså, maan, startar jag någon gång ett band så ska det heta Paperwing Starship...
Jag bara måste se den filmen. Om det är på grund av din lockande skrivförmåga eller filmens faktiska fantastiskhet återstår att se ;)
Jag skriver på ditt svar, har två uppsatser som ska vara inne den här veckan bara... :)
Cathy och Heathcliff är - är - de är. Den där glödheta passionen och deras tragiska öden, det är tårdrypande. Jag älskar det. Jag har inte sett någon av filmatiseringarna dock, har du?
kram!
