Flux Capacitor

Jag är ett tjugoårigt flowerchild och en älskvärd sociopat. Jag överdramatiserar världen och prokastinerar sönder min tillvaro. Vid det här laget har jag rest, har jag sett, har jag älskat och hatat. Man kallar mig mångdimensionell drömmare, men det roliga är att ingen egentligen vet vad jag vill. Jag är besatt av destruktiva tankar om kärlek och död, och på den parallella tillvaro alldeles bortom mitt räckhåll där allting är trasigare men vackrare, en fruktansvärd frihet, den perfekta kyssen. Tills jag absorberas av detta kretslopp, av det förflutna i min framtid, den största flykten av alla, så skriver jag om det. Finserviser, romanskrivande, tarotkort, sexualkunskap och min Marlon Brando. Hej. Låt mig berätta en historia för dig.

Can't we just dance like we used to

Strålkastarljuset smälter mig. Kinderna, gropen över munnen, salta och fuktiga. Urringningen glänser. Önskar du var här och väntade på mig bakom ridån. Det finns ett rum fullt av speglar längst in som ingen vet om när man väl låst dörren. Jag älskar dig.

Blonderad lock bakom örat

Jag älskar dig.
jag älskar dig
Jag älskar Dig.
JAG ÄLSKAR DIG.
jag ÄLSKAR dig.
Jag. Älskar. Dig.





Och jag kommer att se dig igen. Om så bara för en minut så jag kan säga vad jag måste säga till dig. För jag älskar dig.
Mer än brännboll, nya skrivblock med blå pärm i imitationskinn, färska, tuggummirosa rosor och gamla frimärken.
Mer än Liseberg, min cykel, Star Wars, kakor med extra stora chokladbitar i, sovmorgon och 17-minuters-balletten i An American in Paris. Mer än min basker.

Jag älskar dig.

Kärlek vid första ögonkastet finns på riktigt. Och det gör mig så glad.

Sommarfläkt

Bara ynka veckor kvar till maskrosludd i solnedgångar, småfiskar i bukten, cykel bland knotten och träden, svalor och hamocken bland syrenerna. Ynka veckor kvar till min fantasi-öde-ö. Ensamhet i tre månader.

Vinglasskärvor bland näckrosorna

Du vet att dina ögon är som sådana där svarta pärlor, visst gör du? Tomma och kalla men vackrare än vanliga. När du står med ryggen hitåt med nacken böjd och fötterna lite isär och armarna lite ute från kroppen och läpparna lite öppna ser du ut som D'Artangnan. Jag vet att du vet det. Jag har bilder av din rygg över hela mitt tak så att den är det första jag ser när jag vaknar. Du ger mig hjärtinfarkter men jag dör inte. Du vet väl att det är det som är meningen. När jag sitter naken på vår tomma veranda, skulderbladen mot den flagnade färgen som ger mig konstgjorda blåmärken, gråter jag kvicksilvertårar och undrar varför det var tvunget att bli just du.

Men det vet du väl också, visst vet du?

Väteperoxid

Rom och Cola var min mormors favoritdrink.

Ocean