Flux Capacitor

Myror sticks inte som bin och getingar.

De brännns inte som humlor.

De suger sig inte fast och dricker som fästingar gör.

De luktar inte som vissa arter av fula skalbaggar och de lämnar inga äpppelmospölar på kökslamintatet likt kackerlackor då man stampar på dem.

De är inte ens som bromsar, de som gräver ned sågtänderna i underhudsskiktet och sliter loss ett stycke kött från venerna som sprattlande hänger kvar och läcker i ränder ned över ryggraden. Blålila, syrefattiga ränder av blod som gör så jävla ont.
 
Myror krälar, hasar, svassar, brummar eller piper inte. De trippar på tå.

De vill inte ha ditt blod. De bara pissar på dig. 

Du märker dem inte förrns de väl är där och då kan inget ta bort klådan. Möjligtvis askan från en nysläckt tändsticka. Man får bränna bort dem. Fräsa bort deras skinn och sekret, höra dem skrika. Skrika. 

Jag har försökt att sätta fingret på vilket som är det mest irriterande krypet i en mörk evighet som inte är ett dugg svindlande, vilket namn som personifierar dig bäst.

Är du en geting? Inte klipsk nog, inte tillräckligt pekande örnögon och inte riktigt så fruktansvärt strömlinjeformat elak. 

En fästing då? Idén är densamma, men jag vet att du inte suger. Du är inte skapt för sådana perversiteter och jag vill absolut inte att du suger på min kropp.

Du är ingen skalbagge. Du är vackrare än mig. Den egna fixeringen vid dina vingar öser dem tyngre och tyngre med färg, glitter och jordgubbsstank, men alla utom dig själv kan se att de bara är två, surrrande glasfärgade blad som inte orkar lyfta din bubble-head-person.  

Du är ingen humla. Så elak är jag inte.

Du är ingen kackerlacka. Oftast krävs det någon slags bronzerprodukt, en ormskinnskjol och en fejkad, brusig medelhavsdialket för att kvalificera sig i den kategorin. Och du har ingetdera. Möjligtvis bronzerprodukten, men den vet vi båda att den inte passar dig särskilt bra.

Ingen broms är du. Du skulle aldrig slå mig blodig heller. Jag skulle slå dig först. Grå, hårig och fullsmockad av gömda hästkrafter. Låter som en pedofil.

En nyckelpiga kanske, ifall de faktiskt vore giftiga och inte bara låtsades för att fåglarna inte ska äta dem. Och dessutom är de jättesöta och därför försvarar jag dem. De kallas faktiskt ladybug på engelskt språk. Du är bara inte ladybug.

Något slags fiskbete kanske?

Kroken? Ett krokben? En haka som krasas sönder mot ett kakelgolv?

Nej. Du är bara en myra. Du pissar på folk. Du pissar på mig. Du har gjort det flera gånger och jag måste glömma det varje gång för jag har inget annat val. Annars kan saker och ting inte flyta på som saker ska. Och vi skulle aldrig någonsin vilja hindra det, eller hur?

I slutet kommer jag känna dig bättre än alla andra ändå, pissmyran, för så är det alltid. Jag kan ditt liv utantill och jag vet vad du tänker innan du tänker det. Turligt nog är denna text alldeles för abstrakt för att du ska förstå den. För att någon ska förstå.