Flux Capacitor

Jag är ett tjugoårigt flowerchild och en älskvärd sociopat. Jag överdramatiserar världen och prokastinerar sönder min tillvaro. Vid det här laget har jag rest, har jag sett, har jag älskat och hatat. Man kallar mig mångdimensionell drömmare, men det roliga är att ingen egentligen vet vad jag vill. Jag är besatt av destruktiva tankar om kärlek och död, och på den parallella tillvaro alldeles bortom mitt räckhåll där allting är trasigare men vackrare, en fruktansvärd frihet, den perfekta kyssen. Tills jag absorberas av detta kretslopp, av det förflutna i min framtid, den största flykten av alla, så skriver jag om det. Finserviser, romanskrivande, tarotkort, sexualkunskap och min Marlon Brando. Hej. Låt mig berätta en historia för dig.

Helvete

Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Det är frost inuti. Jag kan helst enkelt inte förstå, för det som har hänt får inte hända och går inte. Det är omöjligt. Jag kunde inte ens vara där och säga hejdå.

Det enda som upprepas inuti mitt huvud hela tiden är: Vad tänkte hon sekunderna innan hon försvann? Var hon rädd?

Jag måste sova nu. När jag sover så känns ingenting. Jag känner för mycket ibland. Mitt hjärta är som ett trssligt nystan fullt med knutar.

Jag älskar dig. Nu dricker du väl tequila med den gröna, den svarta och den gyllene damen, precis som vi brukade leka. Du är väl leoparddamen antar jag, den fjärde sista som hela tiden saknades. Nu får du äntligen träffa James Dean. Jag hoppas att han är snäll mot dig. Ifall du ser mig, kan du väl skicka en hälsning eller något. Ett stjärnfall eller så.
Jag älskar dig alltid.

Vad har hänt? :(