Min vansinnigt heta och eviga kärleksaffär
Åh. Åh. Åh.
Ja. Äntligen. Mina föräldrar är - trots dagliga frågeställningar om motsatsen - de finaste i hela världen. Efter ett år av tjat, desperata vädjanden och studerande av film efter film med det enda gemensamt att de är inspelade på samma fantastiskt vackra plats, har min when-you-wish-upon-a-star gått i uppfyllelse.
Jag ska till Paris igen och jag är så lycklig att jag nästan gråter. På min artonårsdag. Åh. Åh. Åh.
Flanera i Quartier Latin, känna livet vibrera på Place de la Concorde och läsa inne på Shakespeare and co! Sorbonnes campus med alla bokhandlar, lindar, historiskt rebelliska skuggor och fulsnygga franska studenter. De mönstrade tygkassarna, de krispiga skjortorna, kaffe-utan-mjölk färgen på pojkarnas hår.
Västra strandens brokiga människomyller och soljuset som spelar mellan löven på kastanjerna som om Sofia Coppola själv varit där innan och placerat ut vartenda en av dem systematiskt och perfekt. Salsadansarna på Quai l'Archevêche och Montmartres trappor och skeva gavelhus. Affärerna som säljer kashmir pull-overs, speldosor, resarvoirpennor, paraplyer och glass. Edith, Deneuve, Gene och Leslie Caron. Opéra Garniér pösiga tårtfasad och Musée Rodins rosenträdgård! Moulin Rouge och dess underbara uppvisning av strutsfjädrar och smaklöshet. Åh! Jag dör av längtan och förtärs av begär!
Pont de Bir Hakeim under stjärnorna, där jag ser på Eiffeltornets diamantdrapererade glittershow och letar efter Marlon Brandos spöke, som bara blir levande där i mitten, under métroviadukten i gasljuset. Han träder fram mellan stenvalven, ut ur skuggorna, utomjordiskt vacker med luggen flottigt lockig och pannan i fåror, och ingen annan än jag vet att han finns där. Jag sveps in i en famn av vind och en djup, mumlande röst viskar: "Isn't it a bewdie, mon ange?", och jag svarar och snyftar: "The most beautiful place in the world..."
Sedan pressar han mig mot alla vecken i sin sträva skinnjacka, kysser mig ända tills jag börjar kvida efter luft (under ett regn av silverfyrverkerier och till en magisk stråkorkester), tar min hand, leder mig över floden upp till vindslägenheten på ett rum där det luktar oljefärg och terpentin, där gardinerna fladdrar in och där vi älskar hela natten.
Puh.
Det värsta är att det ungegfär är ett år kvar. Jag vill bara falla i koma och inte vakna upp förrän jag är arton. Paris, Paris, l'amour de ma vie, je viens, je viens!
Jättefin bild på eiffeltornet!
Hej!
Mon Dieu,. Jag har aldrig varit i Paris någonsin och jag har alltid viljat åka dit. Och nu, nu blir mitt begär att åka dit ännu mer innerligt! Du skriver otroligt målande fröken, har du någonsin publicerat dina texter någon annnstans än på bloggen?
Sv: Vilken tur att du förstod vad jag menade och tog kommentaren på ett bra sätt!
Jag blir så fruktansvärt arg på auktoriteter i skolans värld! Precis som du skrev att du blev tvångsskickad till kuratorn blev jag när jag gick i 6an av mina föräldrar tvingad att gå till skolsköterskan medans de ringde rektorn för att berätta att folk slog mig, snodde mina saker och kallade mig för fetto och hora. Trots att de både jobbar inom skolans värld var det som om de inte fattade: Det spelar ingen roll hur mycket en elev blir mobbad - det är aldrig mobbarnas fel ändå. Rektorn, skolsköterskan, min klassföreståndare, de sa alla mellan raderna att det var jag som var provocerande.
Mobbningen fortsatte även på högstadiet tills jag sa ifrån genom att bli värst av dem alla. Jag var aldrig någonsin ordagrant elak mot någon, men jag såg till att revoltera mot den där " orangehåriga tjocka tönten" som alla såg mig som innan.
Det var inte speciellt individuellt, men hela min barndom hade jag blivi retad för att jag var färstark, bar hemmasydda kläder, lekte med dockor och målade istället för att se på film och tjuvröka etc. listan kan göras lång.
Så för mig handlade revolten mest om att passa in och att passa in mest perfekt av dem alla. Att sedan det inte gick och fick mig må otroligt dåligt, det är liksom den andra sidan av myntet. Osäkra människor dras till varandra likt flugor till saft, de liksom äter av varandra, kryper och kladdar och kan inte låta varandra vara i fred. Likt flugorna går de runt med sina fötter i smuten och sprider skit om varandra genom elakt förtal och lösa rykten. Tyvärr tror jag inte bara tonåringar platsar i den här kategorin ; Hit hör folk från alla åldersgrupper som har problem på ett eller annat sätt och som behöver hävda sig själva genom att trycka ned andra. Blåsa ut andras ljus för att den lilla låga de har ska få lysa klarare.
Så det viktiga i livet är nog att veta att dessa människor finns överallt, men så långe man vet vilken sida man själv står på och vilka av ens medmänniskor som står där med en, så kan man se igenom dem.
återigen en låååång kommentar.
Detsamma önskar jag dig, jag tänker ha koll på dig med ska du veta :)
ååå va kul!!! avis!!
förresten, har lagt till dig på länkar ;)
grattis grattis! det kommer att bli bäst :) min 18-års födelsedag var jag också i Paris, och de två föregående också. Det kommer att bli så himla underbart, men det vet du redan :)
svar: du ska veta att en grön fåtölj och P&L är nog antagligen trevligare än ett x antal timmar i det suraste och blötaste regnet som festivalbesökare i Sverige är SÅ bekanta med! (jag själv tycker inte det, men jag har fått höra att jag tycker väldigt märkligt. sedan har vi ju min passion till regnvädret i ena kanten)
och jag lyssnar inte på Arctic Monkeys, men tycker om när verkligheten ser ut som reportagebilder från Q ;)
Å, vad kul! Jag vill också besöka Paris! Jag tycker du borde gå hit: http://www.youtube.com/watch?v=8X9Rbjs_FeY Vissa bilder i den där videon är rätt obehagliga (alla dödskallar och benknotor), men Père-Lachaise är en fascinerande plats, med alla storheter som begravts där i åtanke. Chopin, Jim Morrisson, Oscar Wilde, Proust och Edith Piaf...
Svar till Anna (guldballong): Jag vill jättegärna besöka père-lachaise-kyrkogården, det finns så många som är begravda där som jag beundrar. Jag menar Oscar Wilde (antingen försvinner de här tapeterna eller så försvinner jag), Chopin (världens vackraste namn OCH pianoplinkplonk), JIM MORRISON (!!!!) och Edith. Åh Edith...
Vill dessutom gå till Montparnassekyrkogården, för där ligger både Serge Gainsbourg och Simone de Beauvoir, vilken är en stooor förebild för mig. (en av de ursprungliga grundarna till feminismen!)
Älskar franska kyrkogårdar i allmänhet, för de har någon slags stämning som inte andra kyrkogårdar har. Små kullerstensgator, skuggiga träd och små överdekorerade "hus" som gravar. Tänk en fransk kyrkogård med rimfrost på träden och benmärgskall dimma som virvlar runt längs marken mellan gravstenarna - det min vän är skräckblandad elegans. (och även min föreställning av döden.)
Åh herregud säger jag då bara.
Jag såg bilden på eiffeltornet och sen när jag började läsa ville jag nästan gråta.
Jag har alltid velat åka till Paris, eller ja, snarare bo och leva och andas in Paris.
Så man är inte lite avundsjuk när man läser detta.
Så vackert...
Ja, Montparnasse! Jag stod för övrigt och fingrade på de Beauvoirs "Det andra könet" i Akademibokhandeln häromdagen, men eftersom jag måste tänka på ekonomin var jag tvungen att kompromissa med mig själv, så jag köpte "Blonde" av Joyce Carol Oates istället. (Har du läst den? Du borde verkligen göra det. Jag hade inte trott att den skulle påverka mig så här starkt, men allting jag läst tidigare bleknar i jämförelse med den. Så bra är den. Det gör ont att läsa den, och jag vill aldrig att den ska ta slut.) Ska låna "Det andra könet" på biblioteket istället. Puss och fortsätt skriv!
Till anna (guldballong) Min faster läser "Blonde" (jättevacker och vemodig bild på Marilyn på framsidan, eller hur?) och tipsade mig om den när vi hälsade på i stugan. Jag ska läsa den så fort jag har tid, och tack för tipset ändå.
Låna "Det andra könet"! Jag har läst ungefär 1/4, den är brilliant, magnifique! Det är svårt att tro att den skrevs på 40-talet. Språket är mycket modernt (eller så är det bara en modern översättning...?) och man kan lugnt säga att hon var en stor tänkare före sin tid! Hon är så inspirerande. Simone verkar ha en förklaringf på precis allting. :)
(Simone de Beauvoir tog upp ett helt kapitel om lesbiskhet i boken och var en av de främsta starka rösterna för att laglig abort infördes i Frankrike. Visst är hon häftig? Och modig!)
Anna (guldballong), läs "det andra könet"! Den är banbrytande och brilliant! Har läst ungefär 1/4 av boken och är helt fascinerad. Simone verkar ha en förklaring på allt! :) Kram
Tack för tipset förresten (jättefin och vemodig bild på marilyn monroe på framsidan, eller hur?)Min faster har också tipsat mig om den. Ska läsa den så fort jag har tid för du har gjort mig ännu mer sugen :)
oj nu blev det två kommentarer :S (såg inte den första :P så tokigt det kan bli...)
Ja, läs den, så ska jag läsa "Det andra könet"! :)
