Fuck forever







Jag svarade.

Errol Flynn hade missat rymdfärjan till Pluto och pratade trött och vackert dalmål istället, sorgset, lidande, tröstande, mer polisongpojke än gubben i bioreklamen som är "bäroändä av bilän". Han lade hela skulden på sig själv, vilket fick gråtklumpen att fastna någonstans mellan tungan och luftstrupen, ligga där och skava, få rösten att skälva men inga tårar att rinna. Han sa massor av saker som stack till, svedde huden. Jag frös. Jag satt på refugen utan strumpbyxor i spöregnet.

Hjärtklaffarna dunkades ihop och isär i takt till den här medan obehagliga flashbacks av oräkneliga samtal visade sig ovanför ytan av det undermedvetna djupet ännu en gång. Fruktansvärt. En regnig onsdag då Errol Flynn berättade att han läste annat än serier och sett Stanley Kubricks Clockwork Orange och faktiskt förstått symboliken. Den dagen då jag förstod att han var mer, ingen värdelös imbacill, precis som de flesta andra av samma art. 

Och det värsta av allt. Junisvettig hud mot hud i en solstinkande, kokande, bultande trängsel. Omgiven av dans, vrålet från tusen röster och skärande, underbart oljud som pumpas ut likt svallvågor och får kroppen att flyta iväg. Salta och fuktiga läppar som känner sig fram, läppjar på skållhett vatten, försöker att inte bränna sig för mycket. Fingrar som sluts runt nacken  och händer som når runt midjan och trycker en närmare och närmare ändå för det går inte att hålla varandra för hårt.

Vi lade på. Men det slutade inte att regna.

Bland löven, gruset, fimparna och smutsvattnet som rann ned i brunnen fanns ingenting, förutom jag själv och min egen kväljande tystnad. Inget oljud, inget slammer, ingen kärlek.

Jag tog några vacklande steg in under ett träd, klänningen slickad mot benen och skinnjackan glänsande som galon, lutade mig mot stammen och förvandlades på fem sekunder till en kvidande shar-pei med rödsprängda, översvämmade ögon. Medan jag skakade av märklig (hormoniell?) gråt ställde sig en gammal man bredvid mig och undrade hur det var med mig.

Buuuuuuääähääähäää! lät jag och gick därifrån.


She knows that if she ever let go
She will only loose her soul
There's no way out of this hell

On and on and on she goes
But she will never ever ever find love
Unless she puts on a fight

Kommentarer
Postat av: Emma

Hej Iz, hur är det med dig? :)

2009-08-17 @ 18:56:45
URL: http://iamemma.webblogg.se/
Postat av: Karin

Iz, vi ses imorgon.

2009-08-17 @ 20:06:33
URL: http://thisisnotafuckingdiary.blogg.se/
Postat av: z

aaw jag skulle verkligen vilja prata med dig om det där, säga ett och annat och försöka hjälpa till, men vill inte göra det här liksom. msn nån gång unga dam!



och svar: jag bor 40 km från havet. det där är bara två städer lite utanför min stad, men ja, 40 km är ju knappt nåt. Kaliningrad heter staden där jag är född, ska lägga ut några bilder snart. vid Östersjön, ja (du kan din geografi bra!). och angående kriminalitet HÖHÖ det ska vi inte gå in på egentligen. staden med den största kriminaliteten i sverige skulle vara den lugnaste staden i ryssland.

2009-08-17 @ 23:39:00
Postat av: Jenny

Jag skriver här för det är enklast :)



Jag läste precis din kommentar/svar :P



Lätt att du ska få vara min guide när jag åker/bor i Paris, vi kan sitta på tak och lyssna på stråkmusiken du pratar om, titta på eiffeltornet och pussa på massor av pojkar utan att bry sig om allt här hemma...

2009-08-18 @ 00:20:23
URL: http://jennymoon.blogg.se/
Postat av: Emma

jo jag mår bra, trots att det är skola imorgon. Jo, jag har läst litegrann vad du har skrivit. Har typ ett problem jag med fast han är lite stalker-ish :S

2009-08-18 @ 07:29:33
URL: http://iamemma.webblogg.se/
Postat av: julia.

du är magisk!

2009-08-18 @ 20:59:08
URL: http://julia.blogg.se/
Postat av: Anonym

http://www.smartrefill.se/sites/sr/sreg_aspx/smartrefillabroad.aspx

2009-08-19 @ 13:27:50
URL: http://femhundrasjuttiofem.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0