Flux Capacitor

 

En skelögd hälsning går ut från mig till alla bakåtsträvande töntar där ute som verkligen biter nagelbanden blodiga i sitt patetiska strävande efter att osynliggöra helt uppenbara strukturer, som tycker att "fint", och hemska tanke, "sexigt", är valida anledningar för att sociala könsroller bör existera parallellt med det biologiska könet, endast i korrekthetens ramverk, naturligtvis, som inte ser det destruktiva i mallarna, till dem som inte vill köra allting i en mixer och liksom låta kreti och pleti plocka lite själva i godispåsen. Till dem som förnekar patriarkatet, till dem som råmar att "dö måste jö ha lite höh-moor" när jag inte uppskattar avhumaniseringen vi utstår tillsammans, dag ut och dag in, från bombraider av reklambudskap, från omgivningens förväntningar och sköna, skämtande snubbar på luncher, på middagar, på häng.

   Till dem som anser att kvinnokroppens värde främst ligger i betraktarens öga, till dem som verkligen vägrar förminska eller ens inse sitt eget privilegium. Till dem som är kvinnor själva men som "inte identifierar sig som feminister" (Gissar att det inte är särskilt populärt att börja gnata om saker som pappaledighet och kvotering när alla ändå har så trevligt, istället för att bara vara en sån där skönt, avslappnad tjej*). Till dem som tycker att käftar bör hållas och att det finns viktigare problem, både i Sverige (Sedan när är klassfrågan INTE en feministisk fråga? Jävla wannabe-Bob-Dylan-working-class-akustisk-gitarr-musche-människor, dra åt. Jag har dessutom på känn att patriarkatet inte skulle försvinna per automatik i och med neoliberalismens eventuella dekonstruktion), och för de stackars menlösa offren/bodskapen (?) till kvinnorna utomlands, hjälplöst passiva i klorna på "onda, bruna män", omyndiga, obildade, oförmögna att agera på egen hand (Det är väl inte lite själviskt och hycklande av dig att inte främst fokusera på dessa, återkomma till dessa och konstant ha detta perspektiv när du pratar genus? Vad har du egentligen att klaga över? Du bor ju ändå i Sverige, världens mest jämställda land, bortskämd med snälla, svenska män!)

 

För vår västliga hegemoni är ju så jävligt tillåtande och obesegrat perfekt.

 

 Faktum är att jag inte känner mig ett dugg tacksam och belåten över att bo i världens mest jämställda land. Där vi är nu är ingen slags slutdestination eller utopia, utan snarare en mätsticka som påvisar hur resten av världen ser ut.

 

 Dessa idioter som demoniserar min älskade feminism, transformerar den till en ideologi av hat, menar att den är ett krigsvapen då den egentligen är ett fredsverktyg, kallar den låtsasvetenskap och sedan spottar ut allt detta som allmänn sanning, till opinionen, som menar att man går emot själva naturlagarna genom att ifrågasätta orättvisor, till små barn, som tycker att "slå brännbollen som en tjej" är något slags legitimt utryck för hån. Lika möjligheter, lika människovärde, att tillåta, är det för mycket begärt? Att låta våldtäktskulturen glida in i någon slags icke-existens, att bli bemött med respekt istället för pannrynkor? Att få leka precis vad man vill med vem man vill, bara man inte gör någon ledsen. (Till exempel saker som att slå på den som ligger, reta andra i grupp, rösta på Sverigedummokraterna och starta krig.) Varför verkar denna dagismatematik så extremt oapplicerbar för vuxna människor? Herregud.

 

Glad internationell kvinnodag! Precis som på suffragetternas tid finns det ingen gudabenådad kraft som magiskt kommer att rätta till alla orättvisor som patriarkatet cemeterat och konstant reparerar för evig hållbarhet. Kvinnlig rösträtt hände liksom bara inte för att någon skäggprydd politiker vaknade en morgon och kände sig extra snäll. Om ingen är dryg och arg så förändras ingenting, någonsin. Jag skickar min kärlek till de underbara männsikor som tror på godhet, solidaritet och allas lika värde. Och eftersom jag själv är en så felfri och mogen debattör, så hoppas jag att de andra får bajs på sig.

 

 *En skön, avslappnad tjej är en varelse som är en perfekt, blöt ejakulationsdröm och den kvinnliga dubbelmoralmyten förkroppsligad. Kommer såklart i lite olika former, liksom potatis (jävligt sexig potatis), så detta är förstås en överdriven generalisering.

  

 En skön avslappnad tjej ser alltid fixad ut, men på ett natuuurligt sätt. Självklart håller hon high maintenance kroppsvårdsmässigt, men detta får liksom aldrig ta tid eller märkas. Bland annat så har hon på ett exemplariskt sätt lyckats kombinera obefintlig kroppslig hårväxt, förutom på huvudet såklart, som underhålls i något slags tidsvakuum. En skön, avslappnad tjej har en vältränad fast inte synligt muskulös, kurivg men samtidigt petit, lång men samtidigt kort kropp. Pluspoäng för röv vars textur liknar plast istället för mänsklig hud, helst i samma storlek som två apelsiner, fast ändå liksom kuuurvig, men bara på de rätta ställena, självklart. Tuttar är viktigt. De bör vara stora, men inte för stora, liksom natuuuurliga, fast i rätt form såklart, och med bröstvårtor som speglar den sköna, avslappnade tjejens bubbliga, nyfikna personlighet. Det är klart att hon sportar, är aktiv, men eftersom hon är en så skön, avslappnad tjej så får inte heller detta märkas allt för mycket. Pluspoäng för (icke-manliga) träningsformer som jogging i parker med gullig hund och flexy-flexy i yogapants på valfritt gym (för din beskådan). Lagsporter eller svettiga, läskiga saker som boxning och judo låter lite för rödflammigt intensivt för en skön, avslappnad tjej. Även simning är ett minus. Trots att den sköna, avslappnade tjejen helst inte utövar dessa själv, uppskattar hon även "riktig sport", alltså den som du gillar, som till exempel engelsk ligafotboll, (herrarnas) längdskidor och när de stora ska spela hockey mot varandra. För hon är ju så speciell och pojkflickig, fastän superkvinnlig. Så jordnära och cool, men aldrig bakis eller bajsnödig. Så skön och avslappnad.

  

Den sköna avslappnade tjejen innehar medfödda, kvinnliga egenskaper, så som att vara (natuuuligt) sexig, att lyssna på dig och ta hand om dig. Hon bör bara vara intresserad av dig men måste samtidigt ha andra intressen, annars känner du dig kvävd. Men det måste också vara rätt intressen, annars känner du dig svartsjuk. Den sköna, avslappnade tjejen tycker att alla ska ha lika rättigheter och lika lön och är stolt över att vara kvinna, men "identifierar sig inte som feminist", för hon hatar ju inte män. Du är ju man, och hon älskar ju dig! (Jag menar, var logisk!) Hon förstår sig inte riktigt på hur man kan vara så himla arg över något så marginellt oviktigt - alla vet ju att de som kallar sig för feminister bara söker fel och konflikt i saker som faktiskt inte behöver vara så himla komplicerade egentligen. Vad är deras problem, jämställdhetsskämt åsido, återvänd till verkligheten, det är ju liksom bara till att visa framfötterna lite mer och så löser sig allt! Hur det är möjligt att vara så passionerad, så engagerad, i något som inte du först, lite subtlit, genom gillande nickningar och det godkännande småskrockandet grabbar emellan, har gett klartecken för, är något den sköna, avslappnade tjejen aldrig kommer att förstå sig på. Egentligen är det ganska mycket hon själv inte sägs förstå. Pluspoäng för beundrande rådjursögon då du gör en felfritt repeterad djupanalys av ett förutsägbart, supermanligt litterärt verk som Kerouacs "On the Road".

   Samtidigt som den sköna, avslappnade tjejen bedårar dig med all sin charm nedvärderar samma tjej det egna jaget, umgås helst med grabbar (hon gillar inte stämningen bland tjejkompisar, det blir så mycket drama och tjejer är så taskiga mot varamdra jämt!) och gillar allting som du gillar, fast med en sexig twist! Faktum är att hon tycker att dina intressen är mycket bättre än hennes egna, och ägnar sig mer än gärna åt att till exempel spela TV-spel i underkläder, imponera på dig genom att vara påläst inom områden som "vanliga tjejer aldrig skulle intressera sig för", närvara på halloweenfest som sexig (injicera substantiv, typ potatis) eftersom just det känns så jävla kvinnligt (hon rentav hyllar ju det kvinnliga!), samt skratta åt grova skämt riktade mot sin egen person, för man ska ju kunna ta vänskapliga smällar och driva lite med sig själv, sådär skööönt. Den sköna avslappnade tjejen är lite mystisk, men inte knäpp, sådär skööönt kaxig, men ingen bitch, hon är modern och har "skinn på näsan", men är samtidigt en vän mö beslöjad av forna tiders glans, är inte överdrivet känslosam, men absolut inte maskulin, skämtsam med "glimten i ögat", men självklart inte lika rolig som dig. Den sköna avslappnade tjejen bär matchande trosor och bh, inga porriga, läskiga raffset utan i snäll bommull, med lagomkåt blick, natuuuurligt knullrufsig i håret. Du gillar henne i sweatpants, i pyjamas, natuuurlig, fast på ett sexigt sätt såklart, absolut inte ofräsch (liksom, oduschad, ofixad, ätandes). Den sköna, avslappnade tjejen är relativt okunnig om sexualakten och vill läras upp av dig, tillfredsställa och behaga dig, men är samtidigt, om du trycker på rätt knappar såklart, en hungrig djungelkatt alltid redo att hugga in på din kuk. Avsugningar är jätteviktigt. Den sköna, avslappnade tjejen älskar att ge avsugningar, och förväntar sig självklart ingenting tillbaks, i någon form. Den sköna, avslappnade tjejen är barnsligt oskuldsfull, men också sinneskittlande, sådär härligt kinky, hånglar gärna med sina tjejkompisar för ditt nöje, men tänder självklart inte på någonting alltför sjukt och freaky, det vill säga sådant som du anser onormalt. Den sköna, avslappnade tjejen vill prova allt som du föreslår, men ger dig lekfulla örfilar och fnittrar ifall du pratar snusk, och det är ju så sjukt spännande, allting känns ju så skööönt förbjudet, när du inte riktigt vet vad hon vill. Hon är ju så tuff på utsidan, men rodnar klädsamt när ingen ser. Det enda hon behövde var du som räddade henne. Den perfekta jävla kvinnan. Som när hon säger nej egentligen menar ja.