Flux Capacitor

Jag är ett tjugoårigt flowerchild och en älskvärd sociopat. Jag överdramatiserar världen och prokastinerar sönder min tillvaro. Vid det här laget har jag rest, har jag sett, har jag älskat och hatat. Man kallar mig mångdimensionell drömmare, men det roliga är att ingen egentligen vet vad jag vill. Jag är besatt av destruktiva tankar om kärlek och död, och på den parallella tillvaro alldeles bortom mitt räckhåll där allting är trasigare men vackrare, en fruktansvärd frihet, den perfekta kyssen. Tills jag absorberas av detta kretslopp, av det förflutna i min framtid, den största flykten av alla, så skriver jag om det. Finserviser, romanskrivande, tarotkort, sexualkunskap och min Marlon Brando. Hej. Låt mig berätta en historia för dig.

Find what you love and let it kill you

 

 

 

Inom sig bar han så förfärligt många intryck som inom en snar framtid var tvugna att förvandlas till uttryck, blixtrande uttryck, ren destruktiv energi som så småningom kanaliserades i smärta, svartvita skrik, fallande snöflingor, så vackra, så perfekta. Den oförstörda dansen genom blygrå skyar, avslutandes som smältande bloddroppar på trottoaren, klampad på utav tusentals skosulor, bortglömda med vårens ondskefulla fågelkvitter, oförlåtande solsken och skrivtorka.  

 

I mörkret kan han dölja sitt ansikte.

 

Han ville spela de allra vackraste sångerna för henne, på piano för att hon skulle bli kär i honom, slickandes på en elgitarr för att hon skulle tänka på honom om nätterna. Om han visste hur. Om han hade kunnat spela någonting. Ens sjunga. Skriva poesi. Ett enkelt brev.

 

Se upp. Jag är tillbaks ifrån ännu ett krig.