Glöm bort allt det hemska som var, och minns att allt det bästa är kvar

 
Jag har inget minne av att jag någonsin somnade igår natt, men somnade gjorde jag i alla fall. Jag drömde om ett märkligt tåg som verkade röra sig framåt genom själva luften. Jag tog ett djupt andetag, kastade mig ut och fattade tag i dörren där det susade förbi, jag hann med tåget och jag såg hur det förde mig långt, långt bort, över gräddigt rosa, böljande moln liksom i en detaljrikt illustrerad barnbok, en sockrig glasyrsmet i vilken det förolyckats en hel juvelaffär.
 
Jag känner mig desperat och efterhängsen, liksom avvisad. Försöker föreställa mig den där gryningen i min vildaste trädgård. Försöker föreställa mig hur du hyssjar mig som ett litet barn i vårt tavellösa sovrum i Göteborg, hur jag kryper ihop som en liten katt så tätt intill det bara går. När du säger till mig att jag är stark så tror jag dig, och ibland känns nära inte nära nog. Jag vill krypa in i dig, jag vill komma förbi dig, jag vill stå innanför din ande, höra dina tankar, känna dina känslor. Jag vill se rätt igenom röken och huden och själv iaktta min egen gestalt, ihopkurad i dina armar, i mina armar, så nära det bara går att ligga i den verkliga världen, i världen vi båda tvingas leva i men vill bort ifrån, där vi måste mörda varandra i slutet ifall det ska kunna gå att ligga närmare. 
 
Det blir nytt år om ungefär tolv timmar. Jag vill vara redo. Mitt fria sinne och dig är det allra vackraste. Du ska inte behöva bära tyngden utav rymden på dina axlar längre. 
 
 

Kommentarer
Postat av: Isabelle

Du gör alla ord vackrare än vad de egentligen är.

Svar: Alltså, du säger så fina saker!
Allting är poesi.

2014-01-02 @ 15:57:24
URL: http://isobelskareng.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0