Flux Capacitor

Jag är ett tjugoårigt flowerchild och en älskvärd sociopat. Jag överdramatiserar världen och prokastinerar sönder min tillvaro. Vid det här laget har jag rest, har jag sett, har jag älskat och hatat. Man kallar mig mångdimensionell drömmare, men det roliga är att ingen egentligen vet vad jag vill. Jag är besatt av destruktiva tankar om kärlek och död, och på den parallella tillvaro alldeles bortom mitt räckhåll där allting är trasigare men vackrare, en fruktansvärd frihet, den perfekta kyssen. Tills jag absorberas av detta kretslopp, av det förflutna i min framtid, den största flykten av alla, så skriver jag om det. Finserviser, romanskrivande, tarotkort, sexualkunskap och min Marlon Brando. Hej. Låt mig berätta en historia för dig.

Ophelia

 

Häromdagen stod jag huttrandes med fötterna isär, händerna kupade runt en sorglig stump till cigarett, nedanför senapsgula tegelhus och väntade på bättre tider. Jag plågades av svag huvudvärk och lyssnade på ”Shoreline” medan den första, bräckliga snöflingan singlade ned från det stora grå och fastnade i mitt hår. Det var magiskt. Nedför gatan gick en man med en fullt monterad tuba stödd på axeln. Mässingen blixtrade i lyktljusen på trafiken som monotont brusade förbi. Dör man verkligen då man är ung? Kroknar, skrumpnar ihop, som en fullt utblommad ros som lämnas ute i minusgrader? Vackert bibehållen, till det yttre oförstörd, täckt av ett skal med frost? (Obenägenheten att forma ansiktsmusklerna till ett leende.) Kan man vara lycklig samtidigt som man är bottenlöst förtvivlad, svindlande förvirrad, hopplöst frustrerad? Allting känns påtvingat, och tvångstankarna blir ens enda trygghet i denna vindlade soppa av möjligheter. Och hela tiden är allting magiskt. Allt fult är vackert är magiskt.

 

Imorse snöade det för första gången på riktigt i Göteborg. Alla taken och allt det fula i vår beiga hyreshusförort täcks med pudervitt och allting känns lite mer som hemma, plötsligt, färgerna duvblå och mjölkrosa, tystnaden i skogens djup och den knastrande dimman i ängarnas sänkor. Jag saknar mina promenader, osynliga promenader, där mitt skinn smälter ihop med natten, där natten sträcker sig ned, bara tre meter ovanför, den bläckiga manteln. Det blåser orkan mellan stjärnorna. En drömorkan.

 

Dina fingrar smyger mot mina som en spindel och griper tag lite försiktigt. Jag fattar din hand. Hårdare, hårdare och hårdare håller du. Rökstrimmor slingrar uppåt. Vissa ögonblick är eviga. Jag önskar att fler av dem var lyckliga.

 

Varje morgon tar jag spårvagnen in till stormvind, korridorer och numera tonvis med energislösande juldekorationer. Plåtväggarna, glasrutorna och de obekväma sätena skramlar fram och tillbaka, gravallvarliga yllerockar står som packade sillar och har man tur kan man hamna bredvid en nigeriansk kvinna som pratar smattrande franska med stark betoning på runda vokaler. Då ler jag och tänker på livet och hur omvälvande knäppt det är. Längs min väg till institutionen passerar jag kråkslott, sterila Handelshögskolan och Vasagatans pampighet. Värdetransporter, blomsterhandlar och fladdrande halsdukar från cyklar. För några dagar sedan blev jag nästan överkörd när min sikt skymdes av en felparkerad lastbil. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag trivs här och mina händer skakar då jag tänker på det.

 

Otroligt fina rader om Göteborg, känner verkligen igen mig, trots att jag inte bott här särskilt många månader.

"där mitt skinn smälter ihop med natten" ljuvlig mening jag spar. LOVE

Du är så tillbaka. Jag tycker om dig så mycket fastän jag aldrig träffat dig Izzie! Jag blir så nyfiken på hur det är att bo i Göteborg nu när jag känner till några som pluggar där. Stor måndagskram, decemberkram, snökram och första-adventskram. Kram.

Underbart upphöjt till googolplex! Du är så bra! Vi borde verkligen träffas, vi skulle vara jättehäftiga! :D Jag vill höra allt! Hur trivs du med utbildningen? Bor du och C ihop, har ni en egen lägenhet eller hur hittade ni bostad i Håkans hemstad? Och er stora resa! Que magnifico! Och förresten, biljetter till midnattspremiären av The Hobbit?!?! Åh. Så. Avundsjuk. Haha! :D Kram!

<3

Önskar mig nya ord av dig i julklapp<3