The Merry Pranksters search for the cool place







Nu är det höst tror jag.
Solen är gyllene och inte vit. Världen ses genom färgerna rost och petroleum istället för azur och björklövs-lime. Det känns som om jag har längtat lite. Efter halsdukarna. Efter Frankrikes paradmånader.
   Jag har köpt en ny skinnjacka. Den är svart med en massa dragkedjor mest överallt och ser ut som den Marlon bär då han har polisonger och bara ler en enda gång. Den luktar som en ny sadel och jag älskar den. Det är så skönt att vara surmulen i skinnjacka. Så skönt att vara glad i skinnjacka. Skönt att frysa i skinnjacka. Att svettas däremot är inte så trevligt, men håller man sig utomhus så märks det inget. Så jag håller mig utomhus för det mesta.  
  Man sitter i bilen där citrusgula löv susar förbi det nedvevade fönstret i en äppeldoftande blandning av råljummen blåst. Hopklistrande hårslingor smetas mot blicken. Bobby hörs i den grå stereolådan. Jag tänker på mormor.        
  
Leopardpäls,  kristallbågade solbrillor, fågeläggstora onyxclips och ett enormt, terracottabrunt dekolletage inhöljt i en dimma av Diors Poisson, det var mormor.

Hon kidnappade oss efter skolan på utflykt till konditoriet eller skrotgården, hon stannade och hälsade på precis alla på gatan som redan visste vem jag var eftersom hon berättat och var så stolt över att jag liksom bara fanns där. Alla intrycken, höstluften, doften av makadam, motorolja och bränd metall, karamellstrutar och sockervadd, motljus i håret, kragens klibb i nacken och sprakande radio, allt det var höstarna med mormor. 

Jag var så jävla rädd att jag skulle glömma hennes skratt alltefter att tiden drog förbi, men det sitter fortfarande kvar nånstans, tillsammans med bilden av hennes rultiga barm som skumpar upp och ned.


Böh Ha Ha Ha Hah Hah Hah Hah! HÖRS!

Bullrigt och högt som en hamnarbetares.  
  
Ibland ser jag henne ska ni veta. Ibland lutar hon sig över molnkanten, med väteperoxidblond hövolmsfrisyr och allt, och blinkar. Då solstrålarna seglar fram ut ur det blågrå, mulna vädret och bländar dig i ögonen, då är det Mormor Bibba som håller ställningarna och flirtar med jorden. Jag hoppas att hon sover gott vart hon än är.

James Dean tar väl hand om henne, det tror jag, jag hoppas att de befinner sig på samma ställe nu, för det hade hon velat.
Marilyn förser henne med läppstift och Rom och Cola. Edith och Frankie sjunger duett när hon går ut. Humphrey är hennes cigarill-förtrogne som berättar om äventyr från Paris och Las Vegas, historier som får henne att skratta och gråta sig sönder. Må hon vara förevigad i en dimension av ständig sepia.

Alltid ska alla minnas henne som den vulgära, vräkiga, Danielle Steele-läsande, soldyrkande, smyckestyngda, pälsbärande, groggdrickande, bakelseätande. Den häftigaste tanten som någonsin funnits och någonsin kommer att finnas.



Kommentarer
Postat av: anna

Fint skrivet Iz :)

2009-09-20 @ 22:13:58
URL: http://sangster.blogg.se/
Postat av: Roza

Fasen, vad duktig du var på att skriva!

2009-11-05 @ 22:46:15
URL: http://takiporian.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0