Flux Capacitor

Jag är ett tjugoårigt flowerchild och en älskvärd sociopat. Jag överdramatiserar världen och prokastinerar sönder min tillvaro. Vid det här laget har jag rest, har jag sett, har jag älskat och hatat. Man kallar mig mångdimensionell drömmare, men det roliga är att ingen egentligen vet vad jag vill. Jag är besatt av destruktiva tankar om kärlek och död, och på den parallella tillvaro alldeles bortom mitt räckhåll där allting är trasigare men vackrare, en fruktansvärd frihet, den perfekta kyssen. Tills jag absorberas av detta kretslopp, av det förflutna i min framtid, den största flykten av alla, så skriver jag om det. Finserviser, romanskrivande, tarotkort, sexualkunskap och min Marlon Brando. Hej. Låt mig berätta en historia för dig.

Vinglasskärvor bland näckrosorna

Du vet att dina ögon är som sådana där svarta pärlor, visst gör du? Tomma och kalla men vackrare än vanliga. När du står med ryggen hitåt med nacken böjd och fötterna lite isär och armarna lite ute från kroppen och läpparna lite öppna ser du ut som D'Artangnan. Jag vet att du vet det. Jag har bilder av din rygg över hela mitt tak så att den är det första jag ser när jag vaknar. Du ger mig hjärtinfarkter men jag dör inte. Du vet väl att det är det som är meningen. När jag sitter naken på vår tomma veranda, skulderbladen mot den flagnade färgen som ger mig konstgjorda blåmärken, gråter jag kvicksilvertårar och undrar varför det var tvunget att bli just du.

Men det vet du väl också, visst vet du?