Ocean






Varv efter varv, dina svartputsade skor. Ditt leende är större än allt faktiskt. Att se dig gör världen vacker, pudrad av stjärnstoft och doppad i billigt, stjärnformat glitter. Jag önskar jag tagit din hand och försvunnit, till fotbollsplanen, till bron eller in på toaletten, och kysst dig tills all luft tog slut och det inte fanns något mer kvar än din hals och dina ögonbryn.

Varför gjorde jag det inte? Varför sa jag inte att du är finaste jag sett? Att jag älskar dig?

Hur är det meningen att man ska överleva när den man vill ha över allt bor tiotusen mil bort?


(Till Zach)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0