Flux Capacitor

Om jag hade ett litet rosa hus med höga, rutiga fönster, då skulle jag drömma om att resa dit jämt.

Det skulle ligga högt uppe på en klippig kust någonstans vid Medelhavet. Rummen i huset skulle vara stora och ljusa, inte ha några gardiner och nästan inga möbler. Kanske bara en fotölj vid fönstret, ett bord här, en divan där och en lampa där borta.

Badrummet skulle ha fönster med utsikt mot havet, ett stort fönster som öppnades utåt där man kunde sitta i badkaret om nätterna och svalka sig i brisen då man inte kunde sova.

I sovrummet skulle sängen stå mitt i rummet och vara den enda möbeln, tillsammans med ett en öppen gammal resväska där jag hade mina klänningar och en vinylskivspelare som spelade franska chansons dagarna i ända.

Terassen skulle vara stor och inbäddad i bruna palmträd. Om kvällarna skulle vi tända hundratals färgglada lyktor, släpa ut grammofonspelaren och dansa hela natten. Om man ville kunde man springa ned till havet och dansa som indianer runt elden vi tänt där. På morgonen skulle det alltid hänga en välbekant blårandig skjorta på min sängstolpe. Det skulle alltid finnas ett obegränsat förråd med macarons, digestivekex, hallonsoda och soltorkade tomater. Varje gång jag bestämde mig för att resa hem så skulle vi skjuta avskedsfyrverkerier från en segelbåt ute i viken. Precis så skulle livet vara. I mitt rosa lilla hus.

On an evening in Roma - Dean Martin