Flux Capacitor

Jag är ett tjugoårigt flowerchild och en älskvärd sociopat. Jag överdramatiserar världen och prokastinerar sönder min tillvaro. Vid det här laget har jag rest, har jag sett, har jag älskat och hatat. Man kallar mig mångdimensionell drömmare, men det roliga är att ingen egentligen vet vad jag vill. Jag är besatt av destruktiva tankar om kärlek och död, och på den parallella tillvaro alldeles bortom mitt räckhåll där allting är trasigare men vackrare, en fruktansvärd frihet, den perfekta kyssen. Tills jag absorberas av detta kretslopp, av det förflutna i min framtid, den största flykten av alla, så skriver jag om det. Finserviser, romanskrivande, tarotkort, sexualkunskap och min Marlon Brando. Hej. Låt mig berätta en historia för dig.

Gonna get what you want or just get old - - -

"Hon var aldrig utan mörka solglasögon, hon var alltid välklädd, det fanns något konsekvent smakfullt över de enkla kläderna... Avsaknaden av glitter som fick henne själv att lysa..."

- - - Truman Capote (Frukost på Tiffany's)

Den här är den finaste filmscenen som finns. Första gången jag såg den blev jag blixtförälskad och atombombskär på samma gång och visste att jag bara var tvungen att älska filmen hur dålig den än var. Det gjorde jag också.