Flux Capacitor

Jag är ett tjugoårigt flowerchild och en älskvärd sociopat. Jag överdramatiserar världen och prokastinerar sönder min tillvaro. Vid det här laget har jag rest, har jag sett, har jag älskat och hatat. Man kallar mig mångdimensionell drömmare, men det roliga är att ingen egentligen vet vad jag vill. Jag är besatt av destruktiva tankar om kärlek och död, och på den parallella tillvaro alldeles bortom mitt räckhåll där allting är trasigare men vackrare, en fruktansvärd frihet, den perfekta kyssen. Tills jag absorberas av detta kretslopp, av det förflutna i min framtid, den största flykten av alla, så skriver jag om det. Finserviser, romanskrivande, tarotkort, sexualkunskap och min Marlon Brando. Hej. Låt mig berätta en historia för dig.

Ballerina

Tålamod, mina vänner.

Inom kort kommer en novell i tre delar att läggas ut på Mademoiselle Heureuse.

Som ett smakprov kan jag berätta att den handlar om en liten Amélie med frasig kjol, ett nattöppet diner med rutigt golv, en snäll gammal man som gör goda blåbärspannkakor, ett nöjesfält, en teater, Gene Kelly och känslomässiga jordbävningar. Jag har valt att döpa den till Ballerina.

Innan denna skrift läggs ut vill jag, som sig bör, passa på att nämna några namn - - -

Novellen Ballerina tillägnas min underbara sångfröken Leena som förtjänar att alltid gå omkring med 10 000 W stjärnljus som lyser upp marken hon går på.

Tack, mormor, som visade mig ditt hemliga album innan det var för sent. Du har aldrig sett så bra ut som när du lutar dig över en blåmetallic motorhuv med väteperoxidhår.

Tack, Nio-till-fem-Sandra, som som är ett levande bevis på hur det känns att lyssna på fransk pop.

Tack, söta Guldballong, som får citronmarängtårta att låta så ofantligt gott.

Med ett sånt här tacktal känns det som värsta Oscarsgalan. Jag får verkligen se till att novellen lever upp till förväntningarna.