My gallery of imaginary
"Hold me closer, lovely dancer, softly, slowly - - - "
Applåderna dånar i la salle du spectacle. Det glödgade strålkastarljusen slocknar, och allt som finns kvar är en siluett av hennes pekande lösögonfransar och konturen av ett leende så överdrivet lyckligt att det blir en grimas. Gömd bakom den vinröda sammetsridån, står han, Gene eller Gregory eller Hugh eller Marlon, med håret kammat bakåt och rocken prydligt hängd på armen, skrattrynkor runt ögonen, kastandes en slängkyss. Hon kastar en tillbaka, magmusklerna värker, halsen brinner, kroppen svider. Den bästa känslan i världen.
Så fort ridåns tunga gardin faller och begraver henne från inblickar, rusar han fram, kastar upp henne på axeln, kysser hennes knäveck och kidnappar henne. Genom ett virrvarr av krispig chiffong och färgglada kulisser hamnar de tillslut utomhus, där det snöblandade regnet gör natten fuktig och bittert kall. Medan han kysser hennes läppar, kinder och ögonlock faller regnet ned i håret och rinner som iskalla pärlor längs axlarna och ryggraden och stannar som en ensam droppe längst ute på nästippen. Han hänger den prassliga rocken över hennes skimmrande klänning för att hon inte ska frysa och sätter sin fingertopp under hennes haka. "Here's lookin' at you, kid" - - -
Med armarna på varandras axlar och utan paraply skuttar de iväg längs trottoaren. Hela världen är en scen. Hela världen utom dem är grå. Avlägset hörs fortfarande de ekande applåderna och hurraropen. De vill ha mer. De väntar på henne.
Äh. Hon är hungrig. Det finns ett trångt diner runt hörnet där de har pommes frites och blåbärspannkakor. Och han lovade att han skulle ta med henne att åka rullskridskor. Vem bryr sig om resten.
"Drop everything. Look behind you. Turn around. Hello. Come with me. I love you. "
Kommentarer
Trackback
