Condamné värld...








Om det inte blåser ett dyft, det är trettiofem celcius i skuggan och det råder tropiksol på uteplatsen, är åka ut på sjön det enda rätta att göra. På sjön ligger man i durken under en blöt handduk och andas in tjära, lyssnar på Sweet Lelani, klunkar tonic och smäller bromsar... Allt är nästan perfekt, nästan technicolour och elvis på hawaii, då man upptäcker följande:

- Jag satt vid snurran i ungefär en timme. Jag har inte smörjt in mig på ryggen. Jag är grisröd. Å. Nej.

- Min favoritklippa är upptagen av en aggresiv fisktärna som hotar med att hacka ut ögonen ur mig om jag kommer närmare. Jag är bortkörd från mitt favoritbadställe av en fågel.

- Den enda badlektyr jag har med mig är boken "Dumpad?! Han vill faktiskt inte ha dig!"


Det är faktiskt den tredje punkten som är värst. Condamné, condamné värld...


Jag har nämligen fått reda på att Errol Flynn har en flickvän. 

They were on a break* under Babyshambles. Och nu är de ihop. Igen. Vanligtvis skulle jag kalla honom jävla skitstövel men Errol Flynn är annorlunda, inte alls som de andra. Och jag kan räkna upp dem allihopa.

Han är det allra värsta. Han är perfekt, helt och hållet perfekt. Ni vet den där sexiga nörden jag alltid tjatar om? Ja, jag verkar ha hittat honom tillslut. Japp, han finns. Yes, yes, han är verklig. Si, oui och da.  
  
Han kan prata med riktiga ord. Han vet vad viktoriansk är för något. Om något är trevligt säger han att det är underbart. Han slog sönder en bas en gång när hans slammerband spelade för att publiken inte skulle märka hur dåligt han spelade. Han refererar till filmer. Han är lika lång som en dörr och håret på bröstet hans är solblekt. Han är perfekt och den där jävla boken har förstört livet för mig.

Han vill faktiskt inte ha dig om han inte ringer si och så. Han vill faktiskt inte ha dig om du är tvungen att bjuda ut honom. Han vill faktiskt inte ha dig om han hela tiden har nya ursäkter. Han vill faktiskt inte ha dig om han inte vill träffa dig, är ihop med någon, inte ligger med dig, inte gör det, inte säger det och inte tänker det. Han vill faktiskt inte ha dig, han vill faktiskt inte ha dig, han vill faktiskt inte ha dig.

Läs aldrig den boken. Den är sönderskjutning av den egna personens undermedvetna förklädd till pastellig chic-litt. Fy fan.

Ville han inte ha mig när han höll om mina käkben som om mitt ansikte var en fågelunge i hans händer? När han grabbade tag i mitt hår och tryckte mig intill sig och jag hörde Borta med vinden-violinerna någonstans bakom träden?

Jag förstår ingenting. Jag gråter fast jag vill inte. Inte alls.

Och imorgon ska vi äntligen träffas igen. Kommer jag att klara det? Det här börjar likna andra historier jag helst vill dra ett tjockt, svart, spritpennasteck över. Andra pojkar som när jag ser dem fortfarande känner yxhugget rakt in i magen, knytnäven som stannar hjärtat, tårarna som svider i kanalerna som vitvinsvinäger.

Jag har kysst fyra personer i hela mitt liv. Och jag vill bara göra om det med en.

Varför...

Fuck forever Fuck forever Fuck forever Fuck forever Fuck forever Fuck forever Fuck forever Fuck forever



*"We were on a break!!!"= ....skrek Ross till Rachel. Alla som någonsin sett alla tio säsonger av Vänner på ett löp känner till denna referens. I det verkliga livet är det inte alls roligt dock. Inte alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0