Flux Capacitor

Jag är ett tjugoårigt flowerchild och en älskvärd sociopat. Jag överdramatiserar världen och prokastinerar sönder min tillvaro. Vid det här laget har jag rest, har jag sett, har jag älskat och hatat. Man kallar mig mångdimensionell drömmare, men det roliga är att ingen egentligen vet vad jag vill. Jag är besatt av destruktiva tankar om kärlek och död, och på den parallella tillvaro alldeles bortom mitt räckhåll där allting är trasigare men vackrare, en fruktansvärd frihet, den perfekta kyssen. Tills jag absorberas av detta kretslopp, av det förflutna i min framtid, den största flykten av alla, så skriver jag om det. Finserviser, romanskrivande, tarotkort, sexualkunskap och min Marlon Brando. Hej. Låt mig berätta en historia för dig.

Vänner är allt

Utan vänner har jag svårt att tänka mig hur livet skulle vara liksom. Ett liv utan skratt ungefär. Det måste vara hemskt.

Igår dracks det kaffe, (vilket betyder att jag är en riktig författare), det kliades på gorillavis och det sades "Halli hallå Magnus" efter varje mening. Det sågs på Pang i Bygget och magar skrattades ihjäl. Det var cupcakes och det var cheesecakes. Det var twisterspel och det var fötter och näsor överallt. Det förtroliga samtal och avslöjande av mörka hemligheter till långt in på natten. Det var en yuppie och ett skrytsamt brev. Jobbiga radiohits och en hembränd jukebox-samling. Det var kvävt fniss och okontrollerat gapskratt. Det var ett gäng galna vännner som inte kunde hålla tyst en sekund. Å vad jag älskar er allihopa.

lizzy!