Vad är skönhet?

Man kan vara vacker på olika sätt - på insidan och utsidan, pågrund av ett par genomtränande ögon, putiga läppar eller på grund av sitt skarpa intellekt eller sin aldrig svikande vänskap och lojalitet.

Jag avskyr de skönhetsideal vi lever med. De är på alla sätt är ouppnåeliga och samtidigt känner jag mig så glad över att jag äntligen insett det. 

Jag må inte vara så gammal, men jag har haft min del av stående framför spegeln och räknat veck på rumpan och hållt andan och dragit in magen. Det var hemskt. Det allra hemskaste var väl att jag bara var 14 år och redan var så medveten om hur jag borde se ut.

Jag tyckte att jag var tjock, lite noshörningslik. Jag älskar att klä mig i kjol och klänning men jag har aldrig varit särskilt kvinnlig, ni vet, ha händerna i knänt, vara ordentlig och sträcka på tårna. Jag brukar för det mesta klia mig under näsan när det passar och svära som en idiot i helt fel ögonblick.

Jag tyckte att mina lår jäst upp till två köttballonger. Jag tyckte att jag var äcklig eftersom mina ljumskar klibbade mot varandra när jag satt ned. Att mina armar var för stora, att jag fick dubbelhaka när jag skrattade, allt möjligt. Jag är så glad över att jag aldrig lät alla de där jobbiga tankarna aldrig tog överhanden. Jag bestämde mig liksom för att inte skämmas. När jag inte stod framför en spegel märkte jag liksom inte av i alla fall. Jag hade alldeles för roligt för att hinna märka av något så ovesentligt som klibbande ljumskar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0