Inspiration!
Inspiration till alla! Det kan vi behöva när snön smälter och man inte får sova hur länge man vill längre. Idag ser vi på intressanta personer och ett citat!
Montgomery Clift med glasögon och bok.
Montgomery Clift och Liz taylor var bästa vänner ända tills Monty dog. Deras tycker jag är en av de vackraste och mest romantiska berättelse som någonsin funnits.
Marlon Brando. Foton ovan är klassiskt, även fast filmen var extremt dåligt. jag köpte den för 1 euro i Marais. Det låter förbaskat roligt med franskt tal.
Jag vill till havet. jag vil sitta uppe på taket på en fiskarbod eller i det stickiga gräset uppe på en sanddyn och bara skratta. Åt svalorna.
Jag längtar så till våren och sommaren. Jag vill ha på mig lätta skor, trenchcoat och gå omkring och känna mig som Breakfast at Tiffany's. Ni vet den där doften som bara kommer om våren, då man sopar upp allt grus? Det är den bästa doften jag vet? Eller när man går ute i regn och det smattrar på paraplyet man håller i och man vet att man faktiskt inte behöver skynda sig någonstans?
Detta är klonen Roy Battys dödsord i filmen Blade Runner. Scenen är otroligt sorglig, där han sitter helt naken, och stirrar rakt ut i den regniga natten. Han är som gjord av porslin, och hans ögon blir helt tomma och glansiga, och det blir helt tyst, förutom regnet som smattrar. Det är faktiskt vackert, men samtidigt hemskt. Det han säger stämmer ju så bra. Kommer mina egna tårar någon dag inte vara mer än regndroppar?
Montgomery Clift med glasögon och bok.
Montgomery Clift och Liz taylor var bästa vänner ända tills Monty dog. Deras tycker jag är en av de vackraste och mest romantiska berättelse som någonsin funnits.
Marlon Brando. Foton ovan är klassiskt, även fast filmen var extremt dåligt. jag köpte den för 1 euro i Marais. Det låter förbaskat roligt med franskt tal.
Jag vill till havet. jag vil sitta uppe på taket på en fiskarbod eller i det stickiga gräset uppe på en sanddyn och bara skratta. Åt svalorna.
Jag längtar så till våren och sommaren. Jag vill ha på mig lätta skor, trenchcoat och gå omkring och känna mig som Breakfast at Tiffany's. Ni vet den där doften som bara kommer om våren, då man sopar upp allt grus? Det är den bästa doften jag vet? Eller när man går ute i regn och det smattrar på paraplyet man håller i och man vet att man faktiskt inte behöver skynda sig någonstans?
Detta är klonen Roy Battys dödsord i filmen Blade Runner. Scenen är otroligt sorglig, där han sitter helt naken, och stirrar rakt ut i den regniga natten. Han är som gjord av porslin, och hans ögon blir helt tomma och glansiga, och det blir helt tyst, förutom regnet som smattrar. Det är faktiskt vackert, men samtidigt hemskt. Det han säger stämmer ju så bra. Kommer mina egna tårar någon dag inte vara mer än regndroppar?
Kommentarer
Trackback
