My technicolour world









Ibland undrar jag om värdlen inte skulle vara bättre ifall vi bodde i en technicolour musikalvärld. I en värld där alla bara är ledsna i en minut, i en värld där alla färger är starka , där alla bilar är vackra, där alla problem bara är kärleksproblem, där de goda alltid vinner, där det inte finns några krig och där ingen kallar killar som dansar för bögar.

Där det är accepterat att bära hatt, gifta sig efter bara en dag, resa till Potisano över en natt och där komplimanger aldrig är fjantiga. Där man inte får ont i fötterna av högklackat, där det allltid finns en dold orkester som spelar stämningsmusik bakom ett träd, där ingen kollar snett på en för att man är glad.

I en värld där omgivningen är en teaterkuliss och där alla spontant brister i sång eftersom de är så förälskade, så lyckliga, så sorgsna eller så förbannade. Där alla andra på kaféet, på trottoaren eller i parken stämmer in, alla dansar en avancerad koreografi nedför Champs-Elysées med armarna i luften och solen i ansiktet. Allting är bara vulgärt. Och färgstarkt. Och underbart. Och accompagnerat med "The broadway melody" eller "Bonjour Paris". Där jag är Leslie och du är Gene. Där läppstiftmärken är charmigt och där alla brandposter och elskåp är målade i pastelliga glassfärger.


De här technicolourfilmerna måste ni se någon gång

- An American in Paris
Gene Kelly och ballerina dansar i Place de la Concorde fontänen i ljusblå kläder i ett paris byggt av kulisser. De sjunger inne i en rökig bar, vid kajen utanför Notre Dame och i cafeet där den runda föreståndarinnan serverar croissanter och kaffe. Sprudlande glädje, steppdans, Frankrike och massor av passionerade kyssar på en balkong i Montmartre.

- Singin' in the Rain
Den som inte blir helt fåraktigt låst i ett lyckligt flin efter scenen i regnet är sjuk i huvudet. jag lovar, inte ens Oliver skulle stå emot.

- Funny face
Audrey Hepburn och Paris och söta små sånger är oslagbart.

- On the town
Tre sjömän, varav en är Frank Sinatra med Rösten. Den här gjorde mig så glad. Den påminde mig om den där hektiska, missesvärda och sockervaddsluktande kvällen påGröna Lund då vi skrämde slag på varandra i blå tåget, utamande varandra i fritt fall och jag trasslande in mitt eget hår i Olivers.

- The pirate
Gene Kelly kan göra det där cigarettricket på mig varenda dag om han vill.

- How to steal a million
Inte en musikal, men ändå. Jag vill också vara tjuv i cerice chaneldräkt, fransk 60-tals eyeliner och ficklampa. Jag vill gömma mig i en skrubb med min charmiga, smarta partner och väcka presidenten med inbrottslarmet.

(Glöm inte att gamla filmer är som vin eller kaffe - man måste lära kroppen att tycka om det!)


Kommentarer
Postat av: z

åh din filmsmak är så fin :) gamla filmer ska man ta till hjärtat och aldrig släppa dem, världen blir så finare då!

2009-06-05 @ 22:45:28
URL: http://yesterdays.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0