Flux Capacitor

Jag bor i ett hus på en plats där det inte finns så jättemånga andra hus. Det finns många träd, många fält, många kor, men inte många människor. Bara en busshållplats. Och så ett stort berg täckt av ett rutnät med släpliftar. 

Jag drömmer om ett liv bland brus och biltutor och en eiffeltornsiluett i bakrunden och känner ofta att det är ganska trist i en stad där det roligaste som finns är stadsbiblioteket och sushibaren. Om vintern är jag totalt isolerad. En meter snö är vackert men tråkigt. Man kan inte bygga de oändliga tunnlar som man brukade göra längre. Jag är för stor för sånt, påstår pajasarna som bor här i leran bland sina traktorer och sina högar med koskit. Röker man i busskuren är man normal, kastar man ölflaskor mot fotbollsmålen är man häftig och klottrar man ned att min pappa är en idiot på lekställningen så sjunger folk "He's a jolly good fellow" ända till nyårsafton. På nyårsafton sitter man själv framför teven, somnar av någon tre-år-gammal skräpkomedi, hör allt white trash vråla utanför och längtar till franskt 60-talsdunk och skålar i champagne på le baron.

Om våren är allt vackrare än vackrast, men då man vill gå ut finns det inget annat att göra än att liksom bara sitta. Det händer inget. Det låter inget. Alla mina trevliga grannar har flyttat. Jag är ensam. Jag är helt säker på att det låter tilltalade för vissa, men inte för mig. Om hösten gäller samma regler, bara det att det regnar oftare. Jag har fantastiska vänner här, men jag vill ändå inte bo kvar.

Jag vill köpa den lilla stugan med den blå dörren vid sommarsjön där jag kan bo under de ljusa nätterna. Jag vill bo vid den där parken i centrum där hippiesarna röker vattenpipa under musikfestivalen. Gräset är så grönt under björkarna. Synd att man måste vara allergisk och så. De små blå pillrena hjälper oftast. Jag tycker om björkarna.

Sjön är min favoritplats. En av dem. Vattnet glittrar och är rostfärgat eftersom botten är det. Vassen vajar i vinder och det brusar i skogen. Näckrosorna flyter inne i viken. Jag vågar inte simma och plocka dem. Jag är övertygad om att jag kommer att trassla in mig och drunkna. De små öarna är täckta med doftande tallar. Man hoppar från klipporna, kisar mot solen, vinkar åt sommargästerna och blir överlycklig då man får köra båten under bron alldeles själv.

I ett träd hänger det en illa tilltagen gunga i ett träd som sträcker ut sig över vattnet. En gång när jag var liten hoppade jag från trädet ned i vattnet. Jag slog mig sönder och samman, ärren kommer alltid att finnas kvar på knäna, i handflatorna, på fotsulorna och på ryggen. Nåväl, man ska ju ha provat allt innan man dör.

Nere vid ån går det en järnväg. Om kvällarna brukar tåget susa förbi och virvla upp sanden i ögonen på en. Jag skriker när tåget åker förbi. Det är skönt. Som folk försöker intala sig att ett yogapass egentligen är. Jag har provat. Det är inget för mig. Jag blir rastlös och svär muttrande åt den böjliga instruktören. Fast jag antar att jag får börja gå igen. Nu när jag vill lära mig att göra jétes och pliés. Jag undrar om man kan börja dansa ballett då man är 16 år.

På en äng står det en lada. Den är öde. Inuti står rostiga lämningar av gamla tröskverk. De ser ut som skellett, dinosaurieskellett. När jag var liten var jag övertygad om att det spökade i den. Jag lurade alla mina vänner. Jag tänker sova på ängen. Jag vill se hur den ser ut halv tre och halv fyra och halv fem.

Cykelhjulen rör upp vitt damm. Gräset är torrt. De jobbiga homofoberna softar på studsmattan med mopederna inom räckhåll. Vi skyndar oss förbi. Vi får nog av dem och deras pipande flickvänner i skolans korridorer. Vägen fortsätter till världens ände, men vi svänger av över den sönderklottrade bron med järnräckena, bort mot bondgården, älven och alla hästhagarna. Snart kommer knotten fram bakom alla kabelekor. Det är grillkväll hemma vid elden. Cowboysås och revbensspjäll. Gnistorna snurrar långsamt upp som glödande snöflinor mot stjärnhimlen långt där uppe.

Trots att jag längtar bort från livet under den bolmande stålverksröken finns det inget annat ställe jag vill vara på under sommaren. Alldeles för många minnen. Inget slår det.