Flux Capacitor

Jag är ett tjugoårigt flowerchild och en älskvärd sociopat. Jag överdramatiserar världen och prokastinerar sönder min tillvaro. Vid det här laget har jag rest, har jag sett, har jag älskat och hatat. Man kallar mig mångdimensionell drömmare, men det roliga är att ingen egentligen vet vad jag vill. Jag är besatt av destruktiva tankar om kärlek och död, och på den parallella tillvaro alldeles bortom mitt räckhåll där allting är trasigare men vackrare, en fruktansvärd frihet, den perfekta kyssen. Tills jag absorberas av detta kretslopp, av det förflutna i min framtid, den största flykten av alla, så skriver jag om det. Finserviser, romanskrivande, tarotkort, sexualkunskap och min Marlon Brando. Hej. Låt mig berätta en historia för dig.

Liten blå bok med kaffefläckar på varje sida

Jag är kär.

Han har en militärgrön, trång skinnjacka.

Han röker cigaretter med vita filter.

Hans ögon är stora och bruna.

Han går med axlarna uppryckta och händerna i byxfickorna, även där solen letar sig fram över kullerstenen.

Han påminner mig lite om Howlin' Pelle. Kanske ett stänk Jared Leto. Någon musiker. Det är något med hur håret lockar sig i nacken och över öronen, man bara ser dem inuti med en gitarr i famnen eller med ett munspel i munnen.

Jag vet inte vem han är, inte vad han heter, men det spelar ingen roll, för han är så fin.

Jag vill ha honom med mig på en filt i parken vid teatern, en vinflaska och en bärbar grammofonspelare. 

Iskall junisoluppgång, blå gåshud om benen, dagg över kläderna och hans arm som inte får försvinna.  

(Precis så här - - - - )

Tack för den fina kommentaren :)

<3