Frustration
Jag blir sällan arg, oavsett vad folk säger. Jag blir oftast besviken, irriterad och frustrerad istället. Ni vill inte veta hur jag är när jag är arg. För att undvika detta, här kommer också en lista på vad som gör mig förbannad:
- När folk låter bli att förklara för att de säger at jag ändå inte begriper något. För det gör jag. det är bara de som inte har en vettig förklaring.
- När folk försöker pusha mig till att göra något jag inte vill. Det hatar jag verkligen, verkligen. Sådan skit tar vi alla alldeles för mycket av. Det slutar bara med att vi känner oss dubbelt så töntiga, obekväma och utanför än vad vi gjorde från början. Stå på dig. Du vet alltid vad som är bäst för dig.
- Jag är smart. Väldigt smart, faktiskt. Jag är väl ordentlig, punktlig, sådär, jag klarar mig, men jag är väl inte världens flitiga lisa precis. Därför hatar jag, verkligen hatar jag, när folk försöker använda mig som ett slags levande schema eller något och det enda de kan koma på att fråga mig någonsin är "öh, izzä, nä börja vi??". Numera ger jag dem alltid fel tid för att de ska lära sig att titta själva.
- Vi har redan konstaterat att jag är smart. Jag är väl lite blyg ibland, lite hormoner i kroppen som gör att jag inte vet vad jag ska säga. Jag håller koll på det jag gillar, jag trivs bättre att skratta med mina kompisar än att slabba med människor jag aldrig sett förut. Detta gör mig inte präktig. Jag hatar när folk försöker genera mig. Folk som på något sätt har inbillat sig att orden (ursäkta mig) kuk och fitta på något vis skulle få mig att rodna. Folk som utbrister "Men aaaah, lyssna, izzie svor ju!" när jag råkar säga något av de förbjudna orden. Jag fattar helt enkelt inte. Vem har fått för sig detta? Jag svär ju som en irländare! De här människorna känner mig uppenbarligen inte. och jag kan knappast föreställa sig att någon skulle vilja lära känna någon som bara vill få folk att känna sig obekväma.
- Att storlekarna på HM plötsligt är barnstorlekar! På alla andra affärer kan jag lätt passa i en storlek M, men på HM passar jag knappt i en 42a. Vad är detta? Har de sjuka skönhetsidealen tillslut nåt mig ändå? Vad är det för dubbelbudskap? Man ska ha stora bröst, men om man har det finns det inget annat än tält att skyla sig i. Om man inte är 34a, förstjänar man då inte att visa upp sina kurvor som man tycker är vackra? vad hände med att vi dög som vi var? Å, frustration...
- När folk låter bli att förklara för att de säger at jag ändå inte begriper något. För det gör jag. det är bara de som inte har en vettig förklaring.
- När folk försöker pusha mig till att göra något jag inte vill. Det hatar jag verkligen, verkligen. Sådan skit tar vi alla alldeles för mycket av. Det slutar bara med att vi känner oss dubbelt så töntiga, obekväma och utanför än vad vi gjorde från början. Stå på dig. Du vet alltid vad som är bäst för dig.
- Jag är smart. Väldigt smart, faktiskt. Jag är väl ordentlig, punktlig, sådär, jag klarar mig, men jag är väl inte världens flitiga lisa precis. Därför hatar jag, verkligen hatar jag, när folk försöker använda mig som ett slags levande schema eller något och det enda de kan koma på att fråga mig någonsin är "öh, izzä, nä börja vi??". Numera ger jag dem alltid fel tid för att de ska lära sig att titta själva.
- Vi har redan konstaterat att jag är smart. Jag är väl lite blyg ibland, lite hormoner i kroppen som gör att jag inte vet vad jag ska säga. Jag håller koll på det jag gillar, jag trivs bättre att skratta med mina kompisar än att slabba med människor jag aldrig sett förut. Detta gör mig inte präktig. Jag hatar när folk försöker genera mig. Folk som på något sätt har inbillat sig att orden (ursäkta mig) kuk och fitta på något vis skulle få mig att rodna. Folk som utbrister "Men aaaah, lyssna, izzie svor ju!" när jag råkar säga något av de förbjudna orden. Jag fattar helt enkelt inte. Vem har fått för sig detta? Jag svär ju som en irländare! De här människorna känner mig uppenbarligen inte. och jag kan knappast föreställa sig att någon skulle vilja lära känna någon som bara vill få folk att känna sig obekväma.
- Att storlekarna på HM plötsligt är barnstorlekar! På alla andra affärer kan jag lätt passa i en storlek M, men på HM passar jag knappt i en 42a. Vad är detta? Har de sjuka skönhetsidealen tillslut nåt mig ändå? Vad är det för dubbelbudskap? Man ska ha stora bröst, men om man har det finns det inget annat än tält att skyla sig i. Om man inte är 34a, förstjänar man då inte att visa upp sina kurvor som man tycker är vackra? vad hände med att vi dög som vi var? Å, frustration...
Kommentarer
Trackback
