Flux Capacitor

Jag är ett tjugoårigt flowerchild och en älskvärd sociopat. Jag överdramatiserar världen och prokastinerar sönder min tillvaro. Vid det här laget har jag rest, har jag sett, har jag älskat och hatat. Man kallar mig mångdimensionell drömmare, men det roliga är att ingen egentligen vet vad jag vill. Jag är besatt av destruktiva tankar om kärlek och död, och på den parallella tillvaro alldeles bortom mitt räckhåll där allting är trasigare men vackrare, en fruktansvärd frihet, den perfekta kyssen. Tills jag absorberas av detta kretslopp, av det förflutna i min framtid, den största flykten av alla, så skriver jag om det. Finserviser, romanskrivande, tarotkort, sexualkunskap och min Marlon Brando. Hej. Låt mig berätta en historia för dig.

Fyra på morgonen

Ibland blir man både trött och glad. Eller bara trött. Jättetrött. Varför ringer en pojke en klockan fyra på morgonen på en torsdag egentligen, när han vet att man sover då? Är han bara dryg som vanligt? Vad ville han egentligen? Anna sade att han ringt henne förut och bara flamsat mitt i natten. Vad ville han säga till mig? Bara flamsa eller faktiskt säga något viktigt? Ibland blir jag tokig.

Nu är det snart jul. Jag har på mig tomteluva idag. Jag känner mig lite söt. Funderar på att ge honom en julklapp också. Medan jag väntade på att jag skulle somna funderade jag ut hur det skulle gå till. Man måste ju bry sig om de personer man tänker på ungefär hundra procent av sin tid. För det gör jag.

Joyeux Noël et Bonne Anné tout le monde!